vårvärme

äntligen, skinnjacka, converse (fulla med blod), solbrillor. Kan man annat än älska vädret? Nej! Nästan så man känner kärlek i kroppen, det pirrar, man bara ler och är glad. Skuttar runt och livet är underbart. Allt som fattas nu är ju bara att bli kär, sådär som man blir på våren. Jag vill bara bli sådär barnsligt kär, känna fjärilar i magen, nervositet. Le bara man hör namnet, inte få ur människan ur huvudet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0